flummbarnet

Senaste inläggen

...

Av sara karlsson - 27 maj 2013 14:30

 

asså dom senastemånaderna som har varit är de mest värdelösa och mest jobbigaste men endå bästa och roligaste månaderna av mitt liv. vissa saker vill jag bara glömma och vissa saker inte, jag har inte varit mig själv. Jag har varit en helt annan person förstört allt. de var ju redan kass, men det har blivit värre ..... jag vet inte vem jag är längre... vart är den posetiva och glada tjejen lixom

Av sara karlsson - 5 maj 2013 15:25

 

känns som om allt de roliga vi hade tagit slut , och vi kan inte skapa samma sak som förut.saknar precis ALLT de gamla.

snipp snapp slut, så var allt detta slut!
orkar inte mer nu!


 

Du är killen jag haft mest känslor för!
Du är killen jag har älskar mer än någon annan
Du är killen jag har hatat mer än allt annat.
Du är killen som har torkat minna tårar men också den som skapat dom värsta. Snälla sluta ta kontakt med mig. Du drev med mina känslor. Du log för att du ljög, du har gjort den värsta smärtan i mitt hjärta. Jag harförsökt att glömma dig i snart ett år men de går inte. Mina kompisar försöker få mig att glömma men du kommer upp igen. Hur får man slut på något som inte går? Jag fattar inte hur jag kunde falla för en falsk och idiotisk kille som dig! asså hur får man slut på något som aldrig började? Fuck My life....
 

jag är glad och ledsen på samma gång.
älskad och hatad. kär men ändå inte
jag är inte dum har bara otur när jag tänker


Av sara karlsson - 2 maj 2013 19:36

jag var tvungen att skriva lite.... 
Jag önskar att allt kunde börja om. Jag vill göra rätt, jag vill vara den personen jag trivs allra bäst med att vara. Den jag egentligen är. Det här är inte jag. Just nu är jag så trasig inombords. Jag ligger på golvet och tårarna rinner, kroppen skakar och luften når inte enda fram. Jag föraktar det som gör mig till den jag är just nu, men mest av allt föraktar jag mig själv. Jag tillåter att det händer, jag förstör för alla runtomkring, jag gör det hela värre. Jag förstår att ni inte orkar med mig, hur ska ni göra det när jag inte ens gör det själv?
 
När jag ser mig själv i spegeln, blir jag rädd, vem är det egentligen som stirrar tillbaka? Jag känner inte igen den personen, och den personen borde inte ens få finnas. Ögonen är sorgsna, fast munnen försöker le. Den mun som samtidigt är så tyst som möjligt av vetskapen att om jag säger något så rasar allt, då kommer tårarna, då kommer ilskan och frustrationen, då kan jag inte längre kontrollera mig själv, och därför säger jag inget, inget alls. Den dagen någon får mig att börja prata, den dagen bägaren rinner över, Bara tanken av den dagen skrämmer mig.
 
De jag trodde fanns där, de jag trodde jag kunde lite på, de viker undan när jag behöver det som mest. Varje stund jag är själv är en prövning. Varje gång jag ska vara själv funderar jag på hur lång tid det tar innan paniken kommer. Och den kommer, varje gång.
 
Utåt sett verkar allt så bra, och jag kan tänka mig att många ser på mig med avndsjuka eller tycker att jag har allt. Visst, jag har en familj jag inte träffar så ofta, jag får mat jag inte kan äta utan att få upp igen, det har lett till sjukdomar, tårar och sömnlösa nätter. Det har lätt till panikattacker och skolk, men jag har fortsatt, för att inte var misslyckad. Det är jag tillräckligt nog i andra sammanhang. 
 Men inombords, och innanför murarna, innanför väggarna, vem vet vad som finns där? Många vet inte det, för jag väljer att inte prata om det, jag väljer att dölja allt. Jag väljer att låtsas att allt är bra. Leendet sitter där när jag går ut genom dörren, men det försvinner i samma sekund som jag kommer hem och dörren stängs bakom min rygg. Då sjunker jag ihop, ibland redan i hallen, i en hög på golvet, för då är energin och orken slut. Jag försvinner. Jag kan sitta så länge, länge. Bara titta framför mig och tårarna rinner. Ibland kan jag inte säga varför.
 
Jag drar mig undan, jag stänger mig inne. För mina problem är mina, dom ska ingen annan behöva ta. Jag ska inte vara en belastning för de i min omgivning. Jag har fått höra många gånger att jag är annorlund, och det kanske stämmer. När jag väl försöker prata, öppna mig, så finns det ingen som riktigt orkar lyssna, ingen som riktigt försöker förstå. För ni är ovana. Jag ska inte vara den som behöver stöd, jag ska vara den som stöttar. Så har det alltid varit och så ska det alltid vara. Så jag slutar, jag försöker inte längre. Ni ska få slippa mig och mina problem. Jag gör som jag alltid gjort, jag håller det inne.
 
Men vad händer när det spricker, när jag har tankar som skrämmer mig själv, tankar jag inte delar med någon, därför att jag skäms för att säga dem högt, vad händer om tankarna blir till verklighet?
Jag flyr, det gör jag. Men från vad? Från mig själv? Jag kan inte säga exakt vad jag flyr ifrån, och inte heller vart jag är påväg. Jag måste bara bort från allt. Jag är likgiltig och på ett sätt bryr jag mig inte om någonting längre, samtidigt som jag bryr mig för mycket om vissa saker.
Jag orkar inte vara jag längre, jag klarar inte ensamheten.
Jag går under,jag faller isär, jag orkar inte mer, jag måste ut, jag måste bort.
     

Av sara karlsson - 19 april 2013 20:24









Imorgon blir de att hänga meh Haglund hela dagen blir antagligen bio på kvällen men innan venne vah vi ska göra ;) <3

       

kan man ha tråkigare eller vad? <3

Av sara karlsson - 18 april 2013 18:19

imorgon är de äntligen fredag! och börjar 10:10 slutar 14:10 med 1timmes rast och 2 st 10minuters rast. så inte så lång dag! soooft 

     

Av sara karlsson - 17 april 2013 23:54








 lite random bilder bah ;) <3

  

SOMMMMMMAAARRRRR SNNNNAAAARRRRTTTTT!!!!! <3

   

Av sara karlsson - 13 april 2013 20:57

   

har varit en Nice heldag med MickeK, MickeH och Elias. vi var först hemma Hos MickeK och Elias någon timme o snacka sen drog vi ner till stan gick in i templet och chila någon timme sen drog vi till en av kebab ställena.. ;) efter drog jag och MickeH och kolla runt lite som fån överallt. tills hans tåg gick på kvällen ;) men iallafall haft grymt kul med er idag! måste göras om ;) <3puss

köpt nya navelpiercingar för några dagar sen. så här blev resultatet ;) <3 med SaraG

   

innan jag skulle dra till skolan i går ;) <3

 

innan jag skulle dra till Södertälje igen ;) <3 Gah vet du hur mkt jag älskar dig Micke Haglund? finns inte ord som kan beskriva!!!! <3 saknarej redan. en sekund utan dig känns som 101984år ;) <3



Presentation


som en helt vanlig tonåring med upp & ner vänt inre som försöker hitta sin rätta plats i livet

mina ögon kan tindra, mina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta är det ingen som ser, killen mitt hjärta tillhör dig.
Blanda inte ihop min personlighet o

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards