flummbarnet

Senaste inläggen

Av sara karlsson - 18 januari 2016 18:53

hej

tänkte börja blogga lite igen och skriva lite om mitt liv


igår åkte jag, min sambo och min dotter till örebro en hel dag, fick precentkort när jag fyllde år så åkte o kollade kläder fast blev mer kläder till Linnéa än mig. :) Vi var på Ikea också och köpte gardiner, gardinfästen och hylla till vardagsrummet så satt upp allt på kvällen. Idag har Linnéa varit På inskolning i förskolan, är så stolt över henne hon tycker det är kul så hon har inte varit ledsen varken förra veckan eller denna början på  veckan så det kommer nog gå bra att lämna henne sen när jag börjar jobba. :) Min sambo har fått en vecka semester till nu. så vi fixade taco mys idag istället för fredag. Nu blir det att kolla på farmen snart o sen lägga linnéa för o sova sedan hoppa in i duchen :D God natt :*


här kommer lite bilder på Linnéa, Wildas valpar och mig :)

 

Linnéa

                 

Jag

 

Wilda och hennes valp

   

Joejoe

 

Wilda och hennes valp Dexter som tyvärr dog när han var 4månader för 2 månader

 

Jag

ANNONS
Av sara karlsson - 4 december 2013 20:31

 

fan vad jag längtar till 6 December då vi ska åka på kryssning och då vi varit förlovade i ett halvår och tsm snart 1 år också <3 :*

 

 

Jag är helt ärligt nöjd med mig själv inte för att skryta... Fast jag har stött på massor av hinder i min uppväxt har jag kommit så här långt. Jag har fortsatt att kämpa fast jag inte orkat mer men det är för att jag inte heller vill ge upp allt jag tror på... Visst jag vill se bättre ut osv. Men helt ärligt är jag född såhär. Det finns bara en av mig. Jag kanske inte är den där lilla ängeln mina föräldrar ville ha men jag försöker iallafall göra er stolta över mig och det jag gör. 

Oavsett hur många misstag man gör på vägen, eller hur långsamt man går fram, så är man långt före dem som inte ens försöker.

     

Att acceptera sig själv för den man är, Är en sak, men att älska sig själv är en styrka!
Ska försöka förklara en sak som jag inte vet hur jag ska kunna förklara men som jag vill försöka förklara. Fattar ni?

Jag kommer ihåg mornarna, när jag så gärna ville klösa ut ögonen på mig själv för jag skulle slippa se min spegelbild. Spegelbilden som jag tyckte var så otroligt fel och ful.
Jag kommer ihåg hur mycket jag kämpade för att stå emot när en nära vän erbjöd mig en chokladbit.
Jag kommer ihåg hur många kvällar som har gått åt till att schemalägga morgondagens träning och matintag.
Ett tag var jag som besatt och min kropp har nog tagit mycket stryk. För kroppen mår inte bra utav att ena veckan få i sig för lite och veckan därpå få i sig för mycket. Det blir ju som en ond cirkel till slut och kroppen orkar inte som den ska.

Ju mer krav och regler som jag satte upp, desto mer hatade jag min kropp. Jag ska inte säga att jag inte sa nej till sötsaker, utan det var mer att jag efter varje sötsak ångrade mig, hatade mig själv och fick ångest för det jag åt. Men jag levde ändå som mina vänner. Men med tjockistankar. Jag tror att även ni som känt mig märkt att jag snackar mycket om mat och utseende.


Men det var inte strävan efter att vara smal som gjorde mig hatisk emot min kropp, utan nu i efterhand tror jag att strävan efter att få vara perfekt, började när jag ville visa att jag duger och att jag kan göra det jag vill. Jag ville visa att jag hade kontroll. Men det blev i stället att jag fick fel kroppsuppfattning. För folk sa iallafall att jag är "normalviktig" men ändå lät det fel i mina öron när jag sa normal. Jag ville vara underviktig. Normalviktig lät så normalt och lagom lixom.

än idag känner jag mig osynlig av alla. Jag drömmer om att en dag kunna gå ut utan att vara rädd, röra mig o veta att inga snackar bakom min rygg. veta att folk ser mig som den jag är, Vara glad på riktigt o inte behöva face le för att passa in. Och inte kännas osynlig bland dom man bryr sig om.

 

nu fattar ni vrf jag inte vill le på foton.

ANNONS
Av sara karlsson - 7 november 2013 22:45

                 

<3

Av sara karlsson - 12 september 2013 15:51

 


grejen den är att jag vill berätta men klarar inte av pressen :/ jag fattar inte att jag heldre förlorar dig än att få ut allt jag bär innom mig. Jag ska försöka men grejen är att du måste ha tålamod och ge mig den tid jag behöver. ska försöka :) <3

 

Önskar att jag någon gång kommer få känna mig nöjd med mig själv.


Hatar mig själv, 
hatar mitt utseende, 
hatar min kropp, 
hatar min personlighet, 
hatar allt. 
hatar att hata

 


 

Vill inte låta deppig. Vill inte ha uppmärksamhet. Vill bara att ALLA ska förstå. Många säger att jag är äcklig, värdelös, obetydlig och inte värd ett skit.Folk har bett mig ta livet av mig, men jag vill inte dö!! Vill inte göra dom en tjänst. Jag vill göra bra ifrån mig i skolan, hjälpa andra som mår dåligt och göra pappa stolt.
Men vill ni veta en sak? Jag skiter i om haters kallar mig saker eller slår mig. Jag skiter i om de kränker mig. Men när mina vänner börjar kränka, bara ser på och såra så tog jag åt mig. Jag ville bara springa. Springa i all evighet bort från allt. Jag tänkte bara på en sak, vad är en vän? Meningarna "jag älskar dig bästavän " eller "du är bäst och jag ska finns för dig" kunde jag inte tro på. Kanske förlåter jag folk, ja. Men jag lär aldrig glömma det ni en gång gjort.

Ni kanske inte tycker detta är en stor sak. Ni kanske tycker jag överdriver. Men ni vet inte hur mitt liv har varit under alla dessa år.

Blivit mobbad i alla jävla år. Aldrig känt mig riktigt älskad. Jag har alltid levt i skuggan av alla andra. Alltid fått ta svek. Aldrig vågat vara kär. För alla säger att dom ska finnas där livet ut. Att dom ska vara min vän tills döden skiljer oss åt. Att dom ska backa mig i allt och att jag är deras bästavän och att dom älskar mig. Men alla som betytt nåt för mig har svikit mig. Antingen för att jag inte ville göra som dom ville. Antingen för att jag hade den stil jag hade och var mig själv. För att jag var annorlunda. Eller för att folk hört rykten. Men dom som jag vågat älska har svikit. Så jag gav upp. Orkade inte längre. Alla säger "vi ska vara vänner livet ut!" alla säger "jag älskar dig bästavän, ska finnas för dig i allt!" alla säger så mycket. Alla ord är bara som små moln som passerar vidare. Alla svek oavsett vad jag än gjorde. I början när alla börja hata mig var det för att jag inte var som andra. Att jag inte ville göra vissa saker. Jag blev deppig och gav upp. Jag lät folk slå mig gång på gång. Lät dem trycka ner mig. Lät folk hata mig. Medans jag bar runt på alla svek och hat så kände jag att snart är det min tur att visa vem jag är. Jag ville ge igen. Jag ville visa att jag inte tänkte ta mer skit. Jag skulle inte låta folk få ta krossa mig. Jag började bråka. Och sa någon minsta lilla. Typ "vad ful, fet skabbig du är" så flippade jag överdrivet. Jag sa till mig själv att ingen. Absolut ingen skulle få mig att falla ner. Jag slog tillbaks hårdare. Slog och slog med käften. Jag lärde mig stå upp för mig själv. Eftersom alla bara svek mig. Jag skaffade vänner, de visade att de brydde sig. Jag tog deras slag. Backade dom i allt. Sen när folk gick på mig så svek de för de ville inte få skit. Många blev vän med mig för att jag backade folk. Jag visste att många var falska, men jag ville ha vänner så jag lät dem behandla mig som skit. Jag gjorde allt för att få känna mig levande. Jag ville inte leva i denna värld mer. Ville inte känna smärtan av slag och ord. Jag fick attityd och blev uppkäftig för att få respekt.
Varför såra folk för att få vänner. Jag har själv fått känna hat och svek. Sedan hittade jag äkta vänner. Iallafall vad jag trodde, Slutade ta åt mig och slutade bry mig. Snackade någon om min familj eller mina vänner lossades jag som att jag inte hörde. Jag lärde mig att äga ut dom med sina egna ord. För våld löser inget och "vänner" gav mig problem och sedan stack. Jag är hatad, därför vågar jag inte stå för mig själv. Jag var rädd att mina vänner skulle svika mig. Jag sårade folk innan dom sårade mig. Men jag bättrade mig för jag fann världens underbaraste kille. Jag blev en ny person. Jag lärde mig lösa saker utan våld. Men ibland tänker jag på hur det var förut så då flippar jag. Men sedan tänker jag efter. Att våld löser inget. Att jag inte ska bli den där tjejen, och för det andra efter allt som hänt de senaste året har jag blivit lugnare och mer för mig själv rädd för livet rädd för världen rädd för allt. Jag försöker bättra mig mer och mer för varje dag som går. Hatar folk det så får dom göra det. Jag har tappat hoppet många gånger men kämpar mig upp igen. jag har försökt ta livet av mig, jag har skärt mig och skadat mig själv. men helt ärligt har min kille och andra runt om mig fått mig att inse att dö inte är den ända utvägen. men ska försöka fortsätta kämpa, om jag klarat mig så här långt klarar jag mig längre.

ibland sitter jag i mitt rum o önskar att jag kunde vara den dotter ni ville ha. Men blev den dotterna ingen vill ha istället. jag kämpade för att göra er glada, kämpade i skolan för att ni skulle bli glada men de sket sig. När du pappa fick din strouke sprang jag hem efter skolan för att se att du mådde bra, för jag varrädd för att förlora dig, mamma har/dade det svårt. så försökte visa henne hur mycket jag verkligen älska henne. Jag sa att jag hatade er, men ni trots allt mina föräldrar, Jag älskar er. Jag sa att ni inte brydde er om mig att ni hatade mig speciellt du pappa, fast allt du gjort mig ville jag ändå att du skulle överleva.. du var stark. Jag fattar inte hur kunde stå ut med mig. Nu när jag bor här och inte hos er, Har jag insätt hur mycket jag verkligen betyde för er. Bara om jag hade insätt de tidigare skulle de kanske sluta anoslunda. och om jag bara försökte FÖRSÖKÖTE vara den dottern ni ville ha. Men ja, jag vet att jag var ett misstag.. Jag klarar inte äns att vara i s-tälje längre. Alla hämska minnen slår sig in i mina tankar, jag klarar inte av pressen.

 

Jag försöker tänka på allt annat utom dig, för du finns i mina tankar dag in och dag ut. Jag vill inte glömma dig, bara sluta älska dig. Jag ska aldrig svika dig, fast än du ber mig dra. Jag ska aldrig låta dig skada dig själv, jag ska skydda dig. Snälla ge mig en chans och jag ger dig allt



Av sara karlsson - 25 augusti 2013 13:11

älskar dig bby <3 :*2013-02-14 <3

             

Av sara karlsson - 27 maj 2013 14:37

 

Oavsett hur många misstag du gör på vägen, eller hur långsamt du går fram, så är du långt före dem som inte ens försöker.<3

Jag skulle skriva en bok, men det gick inte.

Jag skulle skriva en låt som handlade om världen, men det blev en skräckhistoria.

Jag skulle sjunga en sång till omvärlden, men låtens text var skrämmande.

Jag skulle skriva en dikt om kärlek och vänskap, det blev till en mardröm.

 

<3

Av sara karlsson - 27 maj 2013 14:33

 

Mörkhyad som vit. Ful som snygg. Tjock som smal. blondin som svart/brunt. sminkad eller inte, Alla är gjorda av kött och blod, alla är lika mkt värda. Acceptera eller dra från ens sida så du inte smutsar ner den!

   

Du tycker jag är dålig på att ljuga? 


Du märker inte ens att mitt smile jag har varje dag är fake.

 

välkommen till helvetet som också kan kallas skolan!! <3


Presentation


som en helt vanlig tonåring med upp & ner vänt inre som försöker hitta sin rätta plats i livet

mina ögon kan tindra, mina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta är det ingen som ser, killen mitt hjärta tillhör dig.
Blanda inte ihop min personlighet o

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ flummbarnet med Blogkeen
Följ flummbarnet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se